Min barndoms landskap dominerades av slaggvarpen omkring Falu gruva. Dessa omfattande caput mortuum-mörka varp var tillhåll för äventyrliga lekar, sommar som vinter, men också trygga tillhåll när verklighetens krav trängde på. Självklart att detta landskap blev bland de första motiv jag tog itu med när jag började måla i tonåren. Jag kan ännu idag minnas doften från den fuktiga och vårvintersolsvarma slaggen, som genom inneboende värme smälte snön och tidigt framträdde som mörkvarma fläckar i en i övrigt vintrig omgivning.

Även inne i själva staden Falun fann jag motiv, särskilt omkring ån som flyter genom stadskärnan. Ån speglar i sig inte enbart kringbebyggelsen utan skapar också en påfallande atmosfär kalla vinterdagar. Särskilt det sistnämnda intresserade mig.

Under senare år har jag vid ett par tillfällen användt staden Falun som motiv, men nu har jag inte målat i färg utan tecknat serier av bilder i svart-vitt där jag försökt ge spänning åt mötet mellan det gamla och nya.