Septemberbild nr 2 

är det en utblick över ett hav eller en dramatisk tolkning av ett oändligt landskap vars fortsättning bortom horisonten man föga anar. Vad finns bortom horisonten. Ibland vet vi men ibland vill vi inte veta. Det ligger en fascination i det vi inte vet. Begreppet horisont har följt mig i hela mitt målarliv, från början inte så fantasifullt belagd utan mera som en linje på målarytan där jord och himmel möts. Jag fann den första gången jag mötte det öländska landskapet 1953. Sedan har den följt mig som en riktlinje i mitt skapande, som stämtonen A. Trots det dramatiska formspråket är det här en rätt liten akvarell (med täckvita inslag) 25 x 33 cm.